Samuel J. Bicke

Nej det är visserligen inte en film som handlar om Richard Nixon men å andra sidan säger den saker som behövs sägas. Att förtryck gör människan galen. Samuel J. Bicke går till Svarta Pantrarna och vill göra om deras organisation till "The Zebras" så att han också får plats i kampen mot överheten. De skrattar åt honom såklart när han säger att han sitter i samma båt som dem.

"You own the boat"
"I don't own the boat"

Och om någon av er har läst insiktsfulla recensioner såsom "Samuel J Bicke är en helt vanlig man, när allt i hans väg går fel" så tro dem inte. Det handlar inte om att han stöter på olycksaliga hinder, det handlar om ett system där man ska vara tacksam för ett arbete där man blir förtryckt och sparkad på, och den desperation det föder. Det är inte hans öde som skildras, skillnaden är bara att han trillar över kanten där de flesta bara är tysta och lider. Visst, han är galen, men att dåren är sanningsägaren är ju inget nytt motiv.

När jag ser riksdagsdebatten idag. Mikael Odenberg som raljerar - ja det är exakt det han gör - över hur svårt vänsterblocket har att enas så inser jag att han förespråkar precis den kulturen som gjorde Sam Bicke galen. En kultur där allt handlar om säljteknik. Antagligen går den där attityden hem hos folk, hell Reinfeldt har ju skapat sig själv genom att småflina åt idealister. För få förstår att de kommer rösta sig till sin egen undergång. Det kommer vara försent sen att inse att man grävt sin egen grav. Som Isak sa, hur kan moderaterna överhuvudtaget våga säga att de ska kämpa för de svaga när deras politik går ut på att inte kämpa för någon annan än sig själv?

För min del tillhör jag hellre ett block som i alla fall liknar idealister på något sätt och som bråkar för det de tror på, även om det förlänger budgetförhandligarna något. Högern kan ju komma tillbaka när de behöver lägga fram mer konkreta resultat än vackra foton från en berså.