Kloka ord I

Det händer förvånansvärt sällan att någon i en infekterad debatt lyckas se nya perspektiv. När jag läser Nils Hansson i DN idag får jag en upplyftande känsla av att tankar om makt och vem som äger makten, inte alltid handlar om vänster och höger utan ibland bara om lite intelligens. Hansson har tänkt ett steg längre, ser effekterna av ett infantilt handlande som ett problem i ett större perspektiv. I det här fallet handlar det om Lundell vs. kvinnliga/feministiska kritiker. Ja, man blir ju trött redan där. Men istället för att ta en position om huruvida det är rätt eller inte att lägga den typen av helt galna sexistiska infantila åsikter i munnen på en romankaraktär och hur de unga arga kvinnorna borde svara så ställer sig Hansson över det och ser till den faktiska konsekvensen. Den att Lundell tar makten ifrån recensenterna genom att omöjliggöra dem att fullfölja sitt uppdrag. Kort sagt: DN kan inte låta Rydell/Ramqvist recensera något Lundell haft med att göra längre i rädsla för att läsarna ska se det som payback om de tycker det är dåligt och fjäsk om de tycker det är bra. I princip. Lundells patriarkala metod visar sig här alltså ge ett verkligt utslag på yttrandefriheten (för att dra det till sin spets). Otroligt effektivt och obehagligt.

Uppfriskande är det med lite nya grepp. Ett annat - numera läskigt bortglömt - ämne där det skulle behövas är affischfriheten. Jennie Dielemans försökte höja förståelsen lite för det enorma inkräktandet på demokratin en nolltolerans är men fick sparken från DN Påstan eftersom hon inte var tillräckligt hängmatteläsningsvänlig. Eh. Faktum kvarstår dock. Nästa svenska Berlusconimotsvarighet (eller ännu värre) kommer ha möjlighet att köpa alla kanaler för information. Idag när det i alla fall finns viss möjlighet att sprida någorlunda "fria tankar" verkar de flesta helt blinda inför att den möjligheten finns eftersom vi tillåts ha den. Redan nu finns vissa demokratiska problem i semi-monopolet på tidskriftsdistribution till exempel. De flesta sätt att föra ut åsikter till gemene man är varor och köpbara, affischering är det inte. Om man är konspiratoriskt lagd kan man säga att för de som vill styra det här landet längre från mångstämmighet i tanken kommer tycka att det är väldigt lägligt att den enda direkta kanalen för kritik stängdes av för flera år sedan. Så enorma effekter kan det beslutet få. Att det redan nu torde strida mot alla demokratiska principer kring rätt till yttrande och ger en obehaglig bismak i munnen av insikten om att det offentliga rummet är up for sale, det är bara början.