Paus

Jag förstår om det inte är den första tanke man får när någon nämner kroki men det är en väldigt komplex företeelse som modell. Det är en nakenhet som är helt fri från sexualisering där kroppen plötsligt är nyttig i sig själv, utan referenser till utseendeideal och liknande. Det finns något otroligt befriande i att bli ett stilleben, att vara staplade former och linjer utan innehåll samtidigt som kroppen hela tiden gör sig påmind genom musklernas spänning, svett och kyla, domningar och somningar. Det finns ett mervärde i tanken om att min kropp, den belysta och exponerade, kan vara den enda oförställda nakenhet vissa av tecknarna ser. Att jag, med så enkla medel som att visa mig, kan utgöra en motvikt till ett samhälle där kroppen framförallt är en vara. På det lilla podiet behöver jag inte tänka på hur jag ser bäst ut eftersom det är omöjligt att dölja något. Inget förlåtande ljus, inga anpassade kläder eller ställningar. Så infinner sig alltså lugnet.

Teckning: Sten Johnson