Kloka ord II
Eftersom jag tvivlar på att särskilt många av mina vänner läser Helsingborgs Dagblad vill jag föra fram en text som är sann men tragisk.
"Jag gillar inte karriäristen Gudrun Schyman. Jag gillarinte ens tanken på ett politiskt parti som utgår från enenda dimension - samhällets könsmaktordning. Men närFeministiskt Initiativ nu löper gatlopp i medierna kännerjag mig allt mer provocerad till att lägga min röst på demi kommande riksdagsval. För mediernas hets mot partietvisar med all tydlighet hur djupt rotad de patriarkalaföreställningarna är i vår samhällskultur.Innan Fi ens hade bildats hajpade medierna partiet tillsvindlande väljarstöd. Allt för att kunna sänka partiet såsnart mediasamhällets dramaturgi så tillät. Det enfaldigapatriarkatets ledardyrkan behöver sina stories om deframgångsrika och misslyckade medborgarna. Det är ingenslump att Tredje riket var ett starkt patriarkaltsamhälle. Sedan Fermentas VD Refat El-Sayed för nitton årsedan avslöjades med falsk huvudbonad har det också blivittill en svensk medietradition: Ena dagen succé, nästafiasko. Men när Aftonbladet häromveckan i krigsrubrikerropar ut Fi:s död framstår tidningen för varjenormalbegåvad mediekonsument som patetisk i sin hårdavinkling. I Aftonbladets refererade undersökning frånopinionsinstitutet Skop har Fi fortfarande hela elvaprocent vilket ju vore ett historiskt fantastiskt resultati ett första rikdsdagsval.
Lika väl som patriarkatet behöver sina starka ledare såbehöver de också sina hackkycklingar, sina bespottadejudar som bara genom att de existerar solkar ned vår finasamhällsordning. Och ett parti som Fi har förstås gott omfolk som avviker från den manliga heteronormen. TiinaRosenberg är den som i högre grad än någon annan avpartiets företrädare blivit bespottad. När medierna lyfterfram egenskaper hos denna feministiska politiker så är deti termer som "lesbisk" och "okvinnlig". Jämför det med omdet vore en invandrad antirasistiskt profilerad politiker.Hur skulle vi som läsare reagera om denne beskrevs i ordsom "negroid" och "osvensk"? Det får vi förmodligen aldrigveta. För utanför nazisternas undergroundmedier finnsingen sådan journalistik.Patriarkatet har sina beprövade härskartekniker för attslå tillbaka kvinnokampen. Förlöjligande är den metod sommedierna nu ägnar sig åt för att oskadliggöra Fi. Medlösryckta citat ska partiet framstå som en sammansvärjningav tokstollar som "vanliga", heterosexuella kvinnor börhålla sig undan för. Hur många artiklar har vi den senastetiden inte läst om den "manshatande" sång som framfördespå Fi:s konstituerande möte? Den där med raderna "Snubbe,gubbe, jävla man - vi ska slita dig i stycken". 1889bildades det svenska socialdemokratiska partiet. Jag haraldrig hört något ramaskri över den femte versen iInternationalen där det talas om att "vi skjuter vårageneraler och sjunger broderskapets sång." Men det ärklart. Tuffa bröder som skjuter skarpt är vi ju vana med.Blotta tanken på tuffa tjejer som angriper gubbaväldet, jaen enda liten ironisk rad i ett underhållningsnummer, fårhela våldsmonopolets patriarkat att skaka i sinagrundvalar och i kör skrika "Sieg Heil!" i förhoppningenatt kunna tysta all sansad debatt.
Med eller utan ett Feministiskt Initiativ i riksdagen:Diskussionen om partiet visar med all tydlighet att vilever i patriarkalt samhälle där vad man får och inte fårsäga i den offentliga debatten så uppenbart följer entydlig mall. En mall i vilken man, vit, medelklass,medelålders och heterosexuell är utgångspunkten. De somavviker från mallen kan stundom i och för sig få kommatill tals men de får då nöja sig med en position som intehotar das Ordnung. Ungefär som när tjejerna i en skolklassupptar 40 procent av lärarnas tid och så väl föräldrar somlärare uppfattar det som en ovanligt jämställd klass.Eller när en bolagsstyrelse består av fyra kvinnor och femmän och företaget betraktas som ett feministiskt föredöme.Feministiskt Initiativ kommer förmodligen inte att kunnaändra den mångtusenåriga könsmaktordning som uppenbartgynnar männen. Det är ett betydligt bredare arbete än vadsom kan få plats inom riksdagens väggar. Men med Fi iriksdagen kommer i alla fall patriarkatets massmedialamegafoner få en motröst."
av Stefan Bergmark
"Jag gillar inte karriäristen Gudrun Schyman. Jag gillarinte ens tanken på ett politiskt parti som utgår från enenda dimension - samhällets könsmaktordning. Men närFeministiskt Initiativ nu löper gatlopp i medierna kännerjag mig allt mer provocerad till att lägga min röst på demi kommande riksdagsval. För mediernas hets mot partietvisar med all tydlighet hur djupt rotad de patriarkalaföreställningarna är i vår samhällskultur.Innan Fi ens hade bildats hajpade medierna partiet tillsvindlande väljarstöd. Allt för att kunna sänka partiet såsnart mediasamhällets dramaturgi så tillät. Det enfaldigapatriarkatets ledardyrkan behöver sina stories om deframgångsrika och misslyckade medborgarna. Det är ingenslump att Tredje riket var ett starkt patriarkaltsamhälle. Sedan Fermentas VD Refat El-Sayed för nitton årsedan avslöjades med falsk huvudbonad har det också blivittill en svensk medietradition: Ena dagen succé, nästafiasko. Men när Aftonbladet häromveckan i krigsrubrikerropar ut Fi:s död framstår tidningen för varjenormalbegåvad mediekonsument som patetisk i sin hårdavinkling. I Aftonbladets refererade undersökning frånopinionsinstitutet Skop har Fi fortfarande hela elvaprocent vilket ju vore ett historiskt fantastiskt resultati ett första rikdsdagsval.
Lika väl som patriarkatet behöver sina starka ledare såbehöver de också sina hackkycklingar, sina bespottadejudar som bara genom att de existerar solkar ned vår finasamhällsordning. Och ett parti som Fi har förstås gott omfolk som avviker från den manliga heteronormen. TiinaRosenberg är den som i högre grad än någon annan avpartiets företrädare blivit bespottad. När medierna lyfterfram egenskaper hos denna feministiska politiker så är deti termer som "lesbisk" och "okvinnlig". Jämför det med omdet vore en invandrad antirasistiskt profilerad politiker.Hur skulle vi som läsare reagera om denne beskrevs i ordsom "negroid" och "osvensk"? Det får vi förmodligen aldrigveta. För utanför nazisternas undergroundmedier finnsingen sådan journalistik.Patriarkatet har sina beprövade härskartekniker för attslå tillbaka kvinnokampen. Förlöjligande är den metod sommedierna nu ägnar sig åt för att oskadliggöra Fi. Medlösryckta citat ska partiet framstå som en sammansvärjningav tokstollar som "vanliga", heterosexuella kvinnor börhålla sig undan för. Hur många artiklar har vi den senastetiden inte läst om den "manshatande" sång som framfördespå Fi:s konstituerande möte? Den där med raderna "Snubbe,gubbe, jävla man - vi ska slita dig i stycken". 1889bildades det svenska socialdemokratiska partiet. Jag haraldrig hört något ramaskri över den femte versen iInternationalen där det talas om att "vi skjuter vårageneraler och sjunger broderskapets sång." Men det ärklart. Tuffa bröder som skjuter skarpt är vi ju vana med.Blotta tanken på tuffa tjejer som angriper gubbaväldet, jaen enda liten ironisk rad i ett underhållningsnummer, fårhela våldsmonopolets patriarkat att skaka i sinagrundvalar och i kör skrika "Sieg Heil!" i förhoppningenatt kunna tysta all sansad debatt.
Med eller utan ett Feministiskt Initiativ i riksdagen:Diskussionen om partiet visar med all tydlighet att vilever i patriarkalt samhälle där vad man får och inte fårsäga i den offentliga debatten så uppenbart följer entydlig mall. En mall i vilken man, vit, medelklass,medelålders och heterosexuell är utgångspunkten. De somavviker från mallen kan stundom i och för sig få kommatill tals men de får då nöja sig med en position som intehotar das Ordnung. Ungefär som när tjejerna i en skolklassupptar 40 procent av lärarnas tid och så väl föräldrar somlärare uppfattar det som en ovanligt jämställd klass.Eller när en bolagsstyrelse består av fyra kvinnor och femmän och företaget betraktas som ett feministiskt föredöme.Feministiskt Initiativ kommer förmodligen inte att kunnaändra den mångtusenåriga könsmaktordning som uppenbartgynnar männen. Det är ett betydligt bredare arbete än vadsom kan få plats inom riksdagens väggar. Men med Fi iriksdagen kommer i alla fall patriarkatets massmedialamegafoner få en motröst."
av Stefan Bergmark
posted by Alice at 7:19 AM
1 Comments:
Media och "kvinnofrågor" känns som ett kapitel för sig.. Blev senast arg av GP som hade en uppföljningsartikel om mansupproret i Piteå där vinklingen var att den positiva rörelsen hade stannat av lite eftersom Fi hade kommit och tagit all medieuppmärksamhet. Så otroligt typiskt att det bara anses få plats med en fråga åt gången som har det allra minsta med kvinnors rättigheter att göra. Återigen görs det till ett särintresse medan historier om Normen aldrig behöver villkoras eller konkurrera om utrymmet. Att medieuppmärksamheten mot Fi sen inte varit riktigt lika välvillig som den riktad mot Piteå (milt sagt) gör bara det hela ännu mer sjukt.
Post a Comment
<< Home