Kloka ord IX
Tydligare än så här blir det väl knappast:
Enligt Svenska språknämndens chef Olle Josephson är det kanske svåraste av allt att skriva könsneutralt. Ofta saknas en naturlig lösning. Särskilt besvärligt blir det vid valet av pronomen i tredje person singular.
Här ett exempel: ”Reportern ska vara noggrann med namn när han skriver.” Om detta ska vara en allmän utsaga duger inte ”han”, eftersom reportern lika gärna kan vara en ”hon”.
En inte helt ovanlig lösning är ”han eller hon” eller ”han/hon”. Sådant är visserligen väldigt korrekt men otympligt och osnyggt.
Ett könsneutralt pronomen har ibland föreslagits, såsom ”hen” eller ”hoan”. Det är orimligheter utan förankring i talspråket och inget att satsa på.
Olle Josephson menar i sin bok ”Ju” att det troligen bara finns en lösning, nämligen att skriva ”den”. ”Reportern ska vara noggrann med namn när den skriver.” Det är lätt att känna ett visst motstånd, särskilt beroende på att reportern behandlas som vore han (hon?) ett ting. Men kanske är det vad vi måste vänja oss vid om denna språkliga lucka ska täppas till.
Detta vore en genuin lösning av problemet. En annan sak är att texter är fulla av tillfälliga lösningar: skribenten skriver om till plural, använder ”man” eller konstruerar en passiv sats. Det fungerar ofta men är bara ett sätt att kringgå den svårighet som faktiskt finns här.
Diskussion och ett prövande av möjligheter är vad som behövs, enligt Olle Josephson.
Att inte reproducera könstänkande verkar vara en omöjlig utopi. Så fånigt. Låt oss börja med språket.
Enligt Svenska språknämndens chef Olle Josephson är det kanske svåraste av allt att skriva könsneutralt. Ofta saknas en naturlig lösning. Särskilt besvärligt blir det vid valet av pronomen i tredje person singular.
Här ett exempel: ”Reportern ska vara noggrann med namn när han skriver.” Om detta ska vara en allmän utsaga duger inte ”han”, eftersom reportern lika gärna kan vara en ”hon”.
En inte helt ovanlig lösning är ”han eller hon” eller ”han/hon”. Sådant är visserligen väldigt korrekt men otympligt och osnyggt.
Ett könsneutralt pronomen har ibland föreslagits, såsom ”hen” eller ”hoan”. Det är orimligheter utan förankring i talspråket och inget att satsa på.
Olle Josephson menar i sin bok ”Ju” att det troligen bara finns en lösning, nämligen att skriva ”den”. ”Reportern ska vara noggrann med namn när den skriver.” Det är lätt att känna ett visst motstånd, särskilt beroende på att reportern behandlas som vore han (hon?) ett ting. Men kanske är det vad vi måste vänja oss vid om denna språkliga lucka ska täppas till.
Detta vore en genuin lösning av problemet. En annan sak är att texter är fulla av tillfälliga lösningar: skribenten skriver om till plural, använder ”man” eller konstruerar en passiv sats. Det fungerar ofta men är bara ett sätt att kringgå den svårighet som faktiskt finns här.
Diskussion och ett prövande av möjligheter är vad som behövs, enligt Olle Josephson.
Att inte reproducera könstänkande verkar vara en omöjlig utopi. Så fånigt. Låt oss börja med språket.
posted by Alice at 4:45 AM
2 Comments:
Men "hon" är ju det pronomen man traditionellt använt i sådana här fall. Och så är det ju på franska också, eller hur? Språkfilosofiskt ger detta förstås en intressant vink om syn på kön.
"Den" är små barns väldigt logiska sett att konstruera språk: Lekkamraten = könsneutral = den. Och i vår könsfixerade värld ser vi det som "omoget" att vara könsblind på barns vis. Men kanske borde vi ändra oss: "Den" är kanske det bästa ordet: för jag tycker man ska använda könsbestämmande/beskrivande ord så lite som möjligt. "Kvinnlig" och "manlig" exempelvis är kassa ord, eftersom de både beskriver fysiska egenskaper OCH en massa subjektiva föreställningar hos skribent/läsare.
Vi är bekväma med att säga om en hund till exempel att "den är söt", men människor måste vi könsbestämma, annars gör det ont i språknerven och kanske på andra ställen också, märkligt nog.
Ja det är roligt att folk opponerar sig mot "den" eftersom det "objektifierar" personen. Alltså bokstavligt gör personen till ett objekt. Men att kalla en person för "hon" med alla föreställningar om kvinnlighet och egenskaper som bara ligger i det lilla ordet, det är tydligen inte objektifierande alls? Mycket förvirrande.
Post a Comment
<< Home