Samhället VI

Jag kan inte förstå den här övertron på någonslags diffus inneboende mänsklig moral. All debatt, oavsett nivå, verkar handla om gott och ont – yttrandefrihet vs rasism. Hur kan vi leva i en tid där vi ser ekonomiska intressen styra världen och ändå inte inkludera dem i diskussionen? Jyllandsposten publicerar inte karikatyrer för att de är rasister eller för att de värnar om yttrandefriheten, de gör det för att någon tjänar på det. Det är dit vi borde rikta fokus. Varje redaktion är hierarkiskt uppbyggd med urvalsprinciper för materialet som följer vissa riktlinjer, alla satta efter att skapa mesta möjliga lönsamhet. Ibland handlar det om monitär lönsamhet, ibland om att vinna opinion hos folket och ibland om att tillfredställa makten. Likaså finns det en anledning till att diskussionen inträffar nu, ett halvår efter publiceringen, och anledning är aldrig längre bort än ett svar på frågan ”Vem tjänar på det?”. Att bygga upp världen i en god och en ond sida gynnar naturligtvis de som av majoriteten ses som förespråkare för det goda. Till exempel George Bush (ja att nämna honom som representant för den goda sidan låter rätt absurt, men hårddraget – vem skulle hellre välja att vakna imorgon som iransk kvinna än amerikansk?). Den muslimska världen, som generell term, vet att de aldrig kommer lyckas med att kliva ur sin fienderoll – eftersom de som placerar ut de vita och svarta westernhattarna alltid kommer vara de med mest ekonomisk makt och så länge den ligger i västvärlden kan den inte också ligga hos dem. Det är en enkel ekvation. Man kan önska att klimatet i till exempel Irak var sådant att de själva kunde publicera karikatyrer på Mohammed, det går dock inte att jämföra med att Danmark gör det. Danmark som är har en av de snabbast växande främlingsfientliga rörelserna ivärlden just nu, Danmark som skickar trupper för att stödja den makt som gjort mest för att bygga upp bilden av islam som det ulitmata hotet. Jag kan inte säga att det är fel att publicera bilderna, jag kan däremot fråga mig varför det är just de bilderna som publiceras. Någonstans har någon valt att det som ska avslöjas är inte makten utan minoriteten, och i det valet så väljer man också bort en granskning av något annat, per automatik. Samma logik gäller Svts plötsliga intresse för att avtäcka vänstern, feminismen, 68-rörelsen. Klart det ska vara tillåtet med granskande reportage, hur skulle det annars se ut, men vi måste komma ihåg att det sitter någon någonstans och väljer vad som ska granskas (ja jag upprepar mig för att det är viktigt). Denne någon har motiv och – let’s face it – dessa motiv är antagligen ekonomiska.


Någon skrev i DN häromdagen att vi kanske gått från en elitstyrd demokrati till en elitstyrande demokrati, syftandes på hur stor hänsyn politiken tar till tex Sifo-undersökningar. Tron på individen i dagens samhälle tar sig de märkligaste uttryck. Tycker man att det verkar smidigt med en bro mellan Skåne och Danmark så är det automatiskt rätt och riktigt att bygga en bro. Att det finns en utredning som jobbar heltid med att väga in flera perspektiv och försöka hitta en lösning som fungerar för alla, det verkar helt irrelevant. Plötsligt är det storebrorsaktigt och mästrande att försöka se till allas bästa, medan att se till sitt eget bästa är naturligt och innebär ökad frihet. Jag säger inte att förtroendet för den representativa makten inte ska ifrågasättas, och definitivt inte att de alltid agerat på bästa sätt för att upprätthålla det förtroendet. Men om alternativet är att gränsen mellan ekonomiska intressen och det som kallas frihet omärkligt upplöses så föredrar jag ändå försök – hur taffliga de än kan vara – till solidaritet.