Yta II

Jag har alltid varit svag för kvinnor som ser ut som gnagare.

Samhället VIII

Det är en ganska tröttsam kommentar som upprepas i övervakningsdebatten. Jag har inget att dölja och tycker därför inte att det finns något problem med ökad registrering av våra liv. Nej, vill jag säga, du har inget att dölja nu nej, men skulle du haft det enligt Hitler? Enligt McCarthy? Vi kan närsomhelst hamna i ett politiskt klimat där bara det faktum att man hälsar på en gammal barndomsvän som numera råkar sitta i styrelsen i en inte så regimvänlig organisation - är en akt att dölja. Vill vi verkligen ha tillhandahålit medlen för den kontrollen?

Samhället VII

Nej, jag är inte vänsterpartist. Men ofta gör de fina saker. Som idag:
http://www2.vansterpartiet.se/val/modules/quiz/

Ursprunget

Det är min mamma till vänster.


"Jag har varit på middagar där jag inte vet hur man ska använda besticken. Jag talar om drottning Silvias klänningar på Nobelfesten, men har aldrig varit på frackmiddag, säger Ulla Kassius. "

Det är märkligt egentligen att jag knappt har några vänner som är kulturarbetarbarn när det är en så stor del av mig. Och när jag var hemma hos Miki första gången på en födelsedag var det en sån befrielse att träffa en ungersk tant, det är jag inte heller bortskämd med. Förvånansvärt många av mina vänner har en genomsvensk medelklassbakgrund.

Fienden IV

"I åratal har de feministiska frågorna stötts och blötts i TV, press, debatter och böcker. Numera vet ju alla att kvinnor som ligger med män är förrädare, att män är talibaner - och att män är djur. Och när de radikala feministerna till och med börjat slåss inbördes är farsen ett faktum.Lindströms vassa penna har under många år alstrat teckningar om feminism och här kommer ett album med de bästa. "


För mig är det obegripligt hur man kan leva med sig själv och välja feminismen som ett område att attackera. Vi lever i en värld där alla försök att skapa en lite humanare värld borde behandlas med omsorg och respekt, och visst, allt ska kunna granskas men att ha en "hellre fälla än fria"-mentalitet tyder ju ändå på en inhuman ideologi? Nej, man kan inte förbjuda "skämt" av det här slaget. Precis som man inte kan förbjuda mohammed-karikatyrer. Men, det betyder inte att man måste tycka om det. Det verkar som att det finns så pass många inbillade eller icke-inbillade krafter som förespråkar förbud att vårt gemensamma medvetande förväxlar kritik med censur. Varför ska jag känna att jag är ute på hal is när jag kritiserar dokumentärer, skämt, sammanhang som jag tycker är osmakliga och ibland till och med vidriga? Är inte det en lika viktig kraft i demokratin som att bevara rätten till dessa yttringar - att tillåta sig att kritisera dem och diskutera deras konsekvenser?

Någonstan kan man tycka att det ligger implicit i satirens natur att kritisera makt. Därför är det för mig både obegripligt och oroväckande att det verkar mer kittlande för folk att driva med de rörelser som generellt sett är förtryckta (kvinnorörelsen, muslimer). Det kanske är dags att fråga sig om syftet med satiren istället för att bara fäkta med armarna och försvara satirens rätt. Någonstans måste man väl kunna gå vidare i diskussionen? Enligt Wikipedia är satiren "ett begrepp använt för att karakterisera litterära verk som i kritiskt syfte gycklar med (det offentliga livets) missförhållanden". Jag frågar mig följaktligen sen när feminismen är ett vedertaget missförhållande? Antagligen sen det började reproduceras som ett sådant genom precis den här typen av uttryck. Återigen ekar jag av min mammas gamla FNL-regel, att alltid alltid ställa samma fråga: Vem tjänar på det här?