Samhället X

Ofta är det svårt att få folk att köpa tanken att olika delar av samhället, olika grader av förtryck eller orättvisor, fortfarande är motiverade att jämföra. Det är stötande, förstår jag, och tydligen väldigt obegripligt att en våldtäkt kan jämföras med en sexistisk kommentar – utan att för den skull mena att de är lika illa. För mig var det den lilla kursen i genusvetenskap som på allvar fick mig att se samband istället för isolerade händelser. Och nu måste jag hejda mig för att inte idiotförklara folk som börjar försvara kränkande beteenden med att de i alla fall inte är våldsamma. Som om de stora förtrycken skulle kunna botas utan de små. Eller få fortgå om det inte samtidigt fanns en underbyggnad av snällare varianter av vardagliga maktmissbruk. Därför menar jag att det finns ett samband mellan den som säger ”varför ska jag ta ansvar för våldtäktsmännen, jag skulle aldrig våldta någon i hela mitt liv” och Mats Qvibergs märkliga uttalande:

”Gud har skapat oss så att det är kvinnan som bär barnet och ammar barnet. Det tar väl hundratusen år till innan det ändras på det. Det finns inrotade beteenden hos oss människor. Jag har bara försökt beskriva hur det är. Jag avskyr moraliska pekpinnar. Själv tycker jag att det är jättekul att städa och laga mat och jag hjälper till jättemycket hemma.”

Just den sista meningen är intressant. Han vill inte se sig själv som en del i problemet eftersom han inte – enligt honom själv i alla fall – deltar som aktiv part i arbetsfördelningsproblemet. Han uttalar sig om att det ligger i kvinnornas gener att vilja bli försörjda av män och att inkomsten inte är viktig för kvinnan på samma sätt. Eftersom han, som finansman, inte rimligtvis kan ha undgått att vi lever i ett samhälle där pengar är lika med självständighet menar han alltså att kvinnor tycker om att vara i en beroendeställning. Men, vilket är det fina i kråksången, det är inte ett problem så länge de är med snälla män som han som tar ansvar för sin makt och hjälper sin lilla kvinna med hennes sysslor. Hon vill vara beroende men vill samtidigt vara beroende av en man som är rättfärdig. Qviberg borde ha diplom för sina insatser! Eller kanske istället tänka efter, gå utanför sin låda och se att en god man är inte en man som förvaltar sin makt väl utan en man som är villig att avstå.

Fienden VI

Den här valrörelsen skiljer sig från de tidigare i mitt liv. Jag har alltid vetat att högern egentligen bara försvarar rika, priviligerade, vad man nu vill kalla de övre skikten, men jag har aldrig hört det så explicit som nu. Att inte ens vara rädda för att skrämma väljare med direkt människovidriga uttalanden säger något om hur det står till med de svenska väljarna. Det är lättköpt att jämföra med Tysklands trettiotal men ändå, om jag läser alliansens förslag så ser jag ju klart och tydligt att de räknar med ett bortfall. Alla kan inte vara vinnare, det ska man tydligen bara acceptera. Det finns inte ens en civilicerad ton i det längre, det är djungelns lag även i politikerretoriken. Redan när Reinfeldt satt förra året i Debatt i norrland och berättade för avskedade fabriksarbetare att a-kassan skulle sänkas för att "hungriga vargar jagar bättre" så insåg man att det finns en ny sorts ondska i Sverige. Och mycket riktigt:

"Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras."

Fredrik Reinfeldt tycker att ett drägligt liv är lite pölsa i parken (jodå våra lokala alkisar personifierar det).

"Vi vet att
då ökar ansträngningarna man gör för att skaffa ett nytt jobb"

Mikael Odenberg, ekonomisk talesman för m, berättar om konsekvenserna av sänkt a-kassa för långtidsarbetslösa med 1200kr/mån. Huruvida jobbskaffandet ska ske på toapapper från ett härbärge förtäljer inte historien.

"... en rakryggad fritänkare som är värd vår beundran"

Charlotte Cederschiöld sitter i EU-parlamentet för m och pratar m Silvio Berlusconi. Att han verkar vara den enda i Italien som har rätt att vara "fritänkande" kanske har bidragit något till hans image?

Och slutligen, Ann-Marie Pålsson, moderat riksdagsledamot uttalar sig om att korruption och mutor ibland kan vara bra för samhället. Kanske förväxlar hon samhället med sin egen bostadsrättsförening?

Citaten är sammanställda av www.sannasiffror.nu, en frisk fläkt och otäcka avslöjanden - som om det behövdes fler?

Läsvärt idag

Annars är det roligaste just nu att följa några ungliberalers/ungmoderaters försvarstal av Bo Nyléns häpnadsväckande snedsteg. Bland annat skriver Joakim Henriksson att multikulturalism är dåligt enligt de flesta högerfolk. Som om det på något sätt skulle rättfärdiga Nylén? Äldre och smartare högerfolk skulle antagligen slå Henriksson på fingrarna för att han avslöjar det vi redan vet - att i mörkblåa vatten simmar fula fiskar.

Förskräckta fniss framkallade också Elise Claeson både idag och igår på Aftonbladets web respektive papperstidning. Framförallt meningen om att "män saknar det genuina människointresse som kvinnor har". Här på kontoret enades vi om att knäppgökar hittar man överallt (något överrepresenterade på Svd men okej) men frågan är vems rygg hon kliat för att få en helsida i AB? Helt utan belägg vill hon påstå att män är sämre på att ta hand om barn. Alltså, hon kan säkert ta upp det i någon mammagrupp på Lidingö och få klappar på axeln men varför ska jag behöva läsa om det? Varför publicerar man människan? Det ska bli väldigt kul att läsa en notis/recension när boken (mamma@home heter den, herregud) kommer.

Varm i hjärtat blir jag dock av självklara, sakliga resonemang som konkretiserar en verklighet:

http://www.tiger.se/blog/archives/2005/04/moderaterna_mor.html

Samhället IX

I vanlig ordning vill jag skriva en kommentar till en debatt som är i det närmaste över. De intellektuellas diskussion kring en svensk kanon har byggt på hypoteser, oro och förväntningar. När Strängnäs bibliotek som första bibliotek i Sverige – proklamerar de stolt – sätter ihop sin egen kanon är det upp till bevis. Och mycket riktigt ser statistiken lika mossig ut som man befarat. Hälften av böckerna är svenska (Strinberg får för säkerhets skull ha med två) och den enda av dem som är någorlunda modern är Bengt Ohlssons ”Gregorius”. I listan står den efter ”Doktor Glas” som för att riktigt tydligt visa hur romanens modernitet inte är obehagligt progressiv eller kontroversiell utan följer en trevlig, svensk, godkänd tradition.

Läskigast är som vanligt könsfördelningen. Menar en samlad stab belästa bibliotekarier att Sara Lidman och Karin Boye är de enda kvinnor i historien som kvalificerar? Att det inte finns en enda kvinna, i hela världen, som har skrivit en bättre bok än ”Gregorius”? Jo, Clarice Lispector får visserligen vara med och visst är det hedervärt om än lite märkligt när varken Virginia Woolf eller Edith Södergran platsar. Valet av Lispector indikerar ju att det finns en någorlunda multietnisk strävan bakom listan och gör det på så sätt ännu obehagligare att man inte hittat mer än fem (om mina författarkunskaper stämmer) utomeuropeiska författare. Kanske tänkte man att det var praktiskt att slå två flugor i en smäll genom att välja Lispector som både har en spännande kulturell bakgrund och är kvinna. Antingen försöker Strängnäs gardera sig eller så är jag cynisk. Kanske är det både och.

Det är jobbigare för hjärtat att angripa bibliotekarier än politiker eller vinstdrivande företag. Jag förstår att det här är en debatt som fötts någon annan stans och att Strängnäspersonalen bara följer med och vill berätta vilka fantastiska böcker världen har. Det är säkert en fin tanke i grunden men man måste minnas att så fort man väljer ut något så väljer man också bort något annat.

Varför får inte Eva Lindström vara med på listan då?

Fienden V

När jag läser lagen, när jag verkligen tar mig tid och läser lagen, upptäcker jag att arbetsrätten är minutiöst försäkrad. Senaste halvåret har jag två gånger fått mina rättigheter ifrågasatta av arbetsgivare - i båda fallen har jag efter fem minuters internetsurfande insett att det de försöker göra är olagligt.

Semesterlagen till exempel, är en tvingande lag som inte får avtalas bort. Det är fantastiskt egentligen, att det svenska rättsamhället någonstans i grunden tar avstånd ifrån den cyniska skyll-dig-själv-mentaliteten. Skriver man på ett kontrakt av desperation eller okunskap är rätten till semester fortfarande ohotad. För att skydda, för att ingen ska kunna bli uppäten för att de inte vet sina rättigheter. Det vill säga om de någon gång lär sig att kontraktet de skrivit på är olagligt, Pappa Företag lär inte upplysa någon.

Istället verkar företagen utgå ifrån att arbetstagare inte längre vet sin rätt och snickrar ihop små egna kontrakt med absurda villkor och regler som gäller tills någon bevisar motsatsen. Och när man gör det så får man i bästa fall en ursäkt innan de går vidare till ett mer aningslöst offer. Företag kan alltså sätta i system att underminera de rättigheter som någon slags arbetarallians någon gång kämpat sig fram till. Marknadsdiktaturens fula ansikte vill nu dessutom få laglig rätt att regera Sverige, representerade av en allians som verkar sakna all förståelse för varför arbetsrätten en gång utformades. Lagar uppstår ur behov. Kvinnofridslagarna innebar antagligen inte att kvinnorna hade det toppen under Magnus Ladulås, utan att de hade det så jävla dåligt att lagarna var tvungna att skrivas. När man söker på arbetsvillkor och lagar dyker det upp hur många fallbeskrivningar som helst, frågor från folk som känner sig helt rättslösa inför sina företag och undrar hur det får gå till egentligen. Samtidigt gror företagskulturen, gränsen mellan policy och moral suddas ut, varumärket blir en del av den anställdas identitet. Därför skäller de på dig när du ringer och klagar på ditt bredband – för att tanten i luren inte längre skiljer mellan att bli kritiserad för sin person och för företaget hon är en del av. Man är sitt företag.

Mitt bemanningsföretag töjer på gränserna åt alla möjliga håll. De frågar mig om jag tänkt skaffa barn innan de anställer mig, de berättar i en söt liten folder att vissa frisyrer kan vara stötande och att ens identitet är något man får syssla med på fritiden. Nu vill de förhindra mig från att bli anställd direkt av min arbetsplats. Och återigen kastar de ut lite förbud och hoppas att ingen ska kontrollera sanningshalten. Det kan inte gå till såhär säger de, jag kan inte först säga upp mig hos dem och sen bli anställd av företaget de en gång placerat mig på. Det kan inte gå till så eftersom de vill inte det. Det är fatalt för deras bokslut, årsredovisning, kreativa profitskapande – därför är det förbjudet. Återigen tar det mig inte mer än fem minuters googleri innan jag hittar en annan sanning. Den heter ”lagen om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft” och innehåller bland annat följande paragraf: ”arbetstagare får inte genom villkor i avtal eller på något annat sätt hindras att ta anställning hos beställare för vilka de utför eller utfört arbete”. Och tänk att det är ju precis det de påstod sig kunna! Det är nästan övernaturligt hur lagar som är fördelaktiga för arbetstagaren råkar försvinna ur företagens hemmagjorda kontrakt.

Ett visst mått av egen driftighet kanske man kan kräva, vi har trots allt lagar överallt som man måste ta reda på själv – vem lärde dig att det är förbjudet att döda? Men i ett samhälle där företagen ersatt religionen är det kanske mycket begärt att varje arbetstagare ska vara en tvivlare? Jag skulle önska att mitt bemanningsföretag – nu när jag traskar upp med lagboken till deras paradvåning på Karlavägen – fick äta upp sitt misstag. Att de blev så hårt straffade för ”försök till arbetsrättsförskingring” att det här aldrig skulle hända igen. Troligare är att de redan har en plan för hur de ska kunna böja lagen till oigenkännlighet. Troligt, eftersom jag inte är den första anställda med internet.